Jo men äntligen måndag!
Spenderade en timme på bikbok och på bussen hem. När jag kom hem var jag bara så uttråkad så jag tog lite nya bilder på mig själv. Ego som man är!
ska inte tråka ut er med mina bilder! Ha en fin dag allihopa!
Uppdatering om mig och mitt liv
Inte min grej att sitta och uppdatera såhär egentligen, men känner det är dags att skriva av sig.
Sitter här fortfarande ganska nyvaken och har nyss läst ut en bok, när ingen annan ser, hette den och det är en bok jag verkligen rekomenderar! Handlar om en pojke som blir sexuellt utnyttjad av sin pappa under hela sin uppväxt.
Jahaja, igår tatuerade min syster in mitt namn i hennes hud. Det kommer aldrig försvinna därifrån och jag känner mig på rethumör så ska nog boka in en tid och byta mitt namn.
Har varit en ganska tråkig helg, spenderat den hemma bara. Och imorgon har jag bara en halvtimmes lektion, vilket känns lönt! Precis som varje måndag. Börjar 11.40 och slutar 12.10. Älskar att sitta på bussen en halvtimme in och sedan en halvtimme hem. För världens mest onödiga lektion. Men sånt är livet!
Men då har jag väll rensat huvudet lite med mina onödiga tankar.
Avslutar med en gammal bild på mig jag aldrig lagt upp någon stans.
Ta hand om er!
photagrophy
Väldigt gamla bilder från sommaren 2009..
Bilderna är tagna utav mig.
photagrophy
Modell: Mathilda Karlsson
Foto: Jag
photagrophy
Modell: Julia Ekelöf
Foto: Jag
TILL SALU
Absolut min favoritfärg till våren/sommaren men det blev fel storlek!
Använd en gång, tills jag var tvungen att springa hem och byta så mycket de klämde, haha!
300 kronor.
Skor från Nelly.com, aldrig använda eftersom jag köpte en storlek för liten här med.
100 kronor.
Systemkamera Samsung GX 10 med objektiv 18-20 mm
nypris: 8 500 :- (måste dubbelkolla så snabbt som möjligt)
Röda gladiatorskors klackar från Scorett. Använda 2 gånger.
200 kronor
kärleken och ödet
Vad är egentligen evig kärlek? Existerar det verkligen? Finns det förhållanden som har ett föralltid inblandet i bilden? Hur länge är för alltid egentligen? Jag har folk i min släkt som träffades när de var 14 år gamla och som än idag håller ihop vid 65 års ålder. Jag har folk i min släkt som trodde de träffat den rätte, som slog sig till ro och skaffade familj och hem. Men som blev lämnade någonstans på vägen. Vem har rätt till att döma? Kärleken är trots allt blind.
Vem är det som bestämmer att man en dag kommer träffa Mr. Right och när man verkligen är redo för det steget i livet? Saknar människan kontroll över ens livs bestämmande? Ödet kommer alltid att hålla i våra trådar, även om vi tror någonting annat. Vår egna vilja är endast en illusion. Allt som sker, sker även med nödvändighet och utan våran kontroll.
Slumpen är alltid med i ett hörn, i alla handlingar som sker på jorden. Tänk om jag hade haft feber just den dagen jag skulle träffat den rätta. Tänk om jag av en hundradels sekund missat mannen jag skulle spenderat mitt liv med, endast för jag tappade vanten när jag skyndade över vägen runt hörnet bakom mataffären? Är allting utbytbart? Är allt bara tillfälligheter som lika gärna kan bli någonting annat? Just här kommer ödet som en räddare i nöden.
Men är det egentligen ödet eller slumpen som styr över när du kommer att träffa den rätta? Och har alla verkligen en självfrände? Eller handlar allting bara om att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle? Är kärlek endast obefintlig massa som är fullproppad av en jävla bunt tur? Vad händer om jag träffar den rätta utan att förstå det? Hur vet man egentligen? Han kanske inte alls ser ut som mannen jag fantiserade om sedan jag var 4 år gammal och jag bokstavligt talat älskade Markus, 6 år gammal, som bodde längre ner på gatan. Kanske är det mannen man aldrig skulle kunna se sig själv stå framme vid altaret med? Kanske är det killen i lågstadiet man aldrig öppnade munnen för att slänga ur sig ett hej till? Kanske är han den korta knubbiga killen som man trodde aldrig skulle hitta någon att spendera sitt liv med. Kanske var det meningen att det skulle vara just du. Hur ser man egentligen skillnad på en tvillingsjäl och en helt vanlig kille?
Kärlek är ett kapitel i livet som innehåller många frågor, och nästintill noll svar. Det enda man kontrollerar i livet är ens egna val. Allt annat är upp till ödet och slumpen. Därför väljer jag nu, jag tror på evig kärlek och om ödet sen vill ha ett finger med i spelet, så gärna för mig.
Men kärlek har väll aldrig varit speciellt lätt?
