Känslor man vill skrika ut.

Men som man håller käft om.

Toppen.

Sitter och kollar igenom min skoldator på massa gamla bilder också, så hittade denna.

Snacka om att man saknar sommaren, och längtar till nästa kommer?

Trodde ett tag att den var påväg, när solen började kika fram igen, men icke!

Idag hämtade vi ut våra studentmössor!! Nu börjar man känna att tiden går så himla snabbt, och snart är det dags att stiga ut i vuxenlivet.

Jag har inte allt direkt planerat vad jag ska göra men jag vet ju vad jag VILL. Det som är färdigt är att:

- JAG FLYTTAR TILL GÖTEBORG!

Det är någonting jag alltid har velat göra, jag tror att inombords är jag en storstadstjej och Kristianstad är faktiskt ingenting för mig. Min syster har bott där uppe i snart 2 och ett halvt år, och hon har ett ledigt rum till mig i hennes lägenhet. Det kommer kännas sjukt när det verkligen är dags att packa väskorna och lämna skåne och alla vänner bakom sig. Men jag vet att livet går vidare och att jag kommer hitta så många fina vänner där uppe också.

Min dröm är att komma in på Göteborgs universitet och få plugga till fotograf, och en dag bli anställd på en tidning för att fota deras nyheter. Däremot ska jag även åka upp till Göteborg snart och söka jobb.

Ett tips till er som vill komma iväg så fort som möjligt efter studenten är att kolla lokaltidningarna till stället ni vill komma iväg till. Där har jag hittat många bra jobb som jag varit intresserad utav att söka. Eller besök staden under en helg/vecka och gå runt och lämna ditt CV. Jobb är ingenting som kommer på ett silverfat, utan något man måste kämpa för..

Men, jag känner mig jäkligt redo för detta. Om 3 månader är jag storstadstjej!

Studentklänningen

Det här med att vara singel och grejer, klara sig ensam.. Det är verkligen inte min grej.

I'll leave the door on the latch, if you ever come back..

if you ever come back..

Min snygga kusin!

Spets-tshirt: Gina Tricot

Hängselbyxeshorts: Gina Tricot (NY!)

Döskallering: Åhléns

Peaceteckenring: Ur & Penn

Diamantring: H&M

Glasögon: Bik Bok

ska inte tråka ut er med mina bilder! Ha en fin dag allihopa!

Vad är egentligen evig kärlek? Existerar det verkligen? Finns det förhållanden som har ett föralltid inblandet i bilden? Hur länge är för alltid egentligen? Jag har folk i min släkt som träffades när de var 14 år gamla och som än idag håller ihop vid 65 års ålder. Jag har folk i min släkt som trodde de träffat den rätte, som slog sig till ro och skaffade familj och hem. Men som blev lämnade någonstans på vägen. Vem har rätt till att döma? Kärleken är trots allt blind.

Vem är det som bestämmer att man en dag kommer träffa Mr. Right och när man verkligen är redo för det steget i livet? Saknar människan kontroll över ens livs bestämmande? Ödet kommer alltid att hålla i våra trådar, även om vi tror någonting annat. Vår egna vilja är endast en illusion. Allt som sker, sker även med nödvändighet och utan våran kontroll.

Slumpen är alltid med i ett hörn, i alla handlingar som sker på jorden. Tänk om jag hade haft feber just den dagen jag skulle träffat den rätta. Tänk om jag av en hundradels sekund missat mannen jag skulle spenderat mitt liv med, endast för jag tappade vanten när jag skyndade över vägen runt hörnet bakom mataffären? Är allting utbytbart? Är allt bara tillfälligheter som lika gärna kan bli någonting annat? Just här kommer ödet som en räddare i nöden.

Men är det egentligen ödet eller slumpen som styr över när du kommer att träffa den rätta? Och har alla verkligen en självfrände? Eller handlar allting bara om att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle? Är kärlek endast obefintlig massa som är fullproppad av en jävla bunt tur? Vad händer om jag träffar den rätta utan att förstå det? Hur vet man egentligen? Han kanske inte alls ser ut som mannen jag fantiserade om sedan jag var 4 år gammal och jag bokstavligt talat älskade Markus, 6 år gammal, som bodde längre ner på gatan. Kanske är det mannen man aldrig skulle kunna se sig själv stå framme vid altaret med? Kanske är det killen i lågstadiet man aldrig öppnade munnen för att slänga ur sig ett hej till? Kanske är han den korta knubbiga killen som man trodde aldrig skulle hitta någon att spendera sitt liv med. Kanske var det meningen att det skulle vara just du. Hur ser man egentligen skillnad på en tvillingsjäl och en helt vanlig kille?

Kärlek är ett kapitel i livet som innehåller många frågor, och nästintill noll svar. Det enda man kontrollerar i livet är ens egna val. Allt annat är upp till ödet och slumpen. Därför väljer jag nu, jag tror på evig kärlek och om ödet sen vill ha ett finger med i spelet, så gärna för mig.

Men kärlek har väll aldrig varit speciellt lätt?